Sista träningsbloggen

Det här inlägget har legat och skvalpat i veckor utan att publiceras. Och jag har inte märkt ett dugg. Här kommer till slut sista träningsbloggen:

Att i december springa längs stranden i gryningen och se ut över ett turkost hav och mörkblå-lila himmel med tunga, varma regnmoln. Att plötsligt springa i linne och shorts och ändå vara jättevarm. Så varm att man sparar en aning på krafterna för att inte riskera att svimma. Det är en märklig känsla. Från att söka dagens få ljusstrålar till att undvika dem. Dessa joggingturer kommer jag garanterat att tänka tillbaka på när jag kämpar mig ut i kyla och mörker igen. Nästa år. Jag väljer att säga tack och adjö från träningsbloggen. Det har varit ett stående inslag i min blogg under 2015. Snart är det ett nytt år, och då kanske det får bli något annat. Vi får se.

På kant 

Ännu en härlig is-helg! På lördagen var vi ett stort gäng grannar som tog en utflykt. Barn, vuxna, pulkor, sparkar och vagnar. Barnen tävlade och kastade sig på isen och gled. På söndagen blev jag medbjuden på en riktig heldagstur på andra sidan stan med en grupp och en guide. Jag lärde mig en hel del om isar, och så var vi ute och tittade på kanten. Där isen tar slut och öppna havet tar vid. Det var mäktigt!

   
   

Is

Från glädjen med en skridskobana på ön till lyckan när man inser att kylan har skapat bärkraftig is runt hela ön. För första gången sedan vi flyttade hit. Tredje vintern gilt. Ingen knöglig is heller utan is slät som det mest blankpolerade av salsgolv. Bland de finaste långfärdsskridskoisar jag upplevt faktiskt. Nu ligger den där runt husknuten och jag vill helst bara åka, hela tiden. Men imorgon är det måndag och meteorologerna spår mildväder till nästa helg och jag hoppas verkligen att de hinner ändra sig. Nu när den äntligen ligger där i all sin perfektion kan den väl få göra det lite till innan allt smälter bort igen?

Vår skridskobana

Ön har blivit med skridskobana. Det röjdes i vassen i höstas och eftersom det var väldigt högt vatten ända fram till det blev kallt och frös på blev det en liten fin is där, helt naturligt. Och ofarligt eftersom det handlar om några centimeter. Där har vi spenderat helgen kan man säga. Vi och en väldans massa fler öbor. De åker, leker, busar. Fikar varm choklad. Gråter lite över kalla tår. Åker lite till. Tills det blir mörkt. Det är såhär vintern ska vara!

Vinter

Vintern har äntligen kommit. Snön knarrar under tjocka vinterkängor och gnistrar sådär vackert som bara snö kan göra. Den ligger inte precis djup, det är knappt att spark och snowracer går att använda. Men det går. Och isen håller på att lägga sig runt vår ö. Vi köpte huset i slutet av en riktig vargavinter och sedan dess har jag gått och längtat efter att kunna gå ner till stranden och dra på mig längdskidor eller långfärdsskridskor och åka iväg. Jag har sett framför mig hur vintersportiga grannar ska samlas och grilla korv på isen efter en kall dag i friska luften. Röda kinder och snordroppande näsor. Lite Bullerbyn goes winter fast lite modernare. Sparkarna är dock desamma. Men första vintern här låg isen i en vecka. Vi hann inte ens ut på den! Andra vintern la den sig inte alls. Nu håller jag tummarna för att kylan ska hålla i sig så att min lilla fantasi/dröm/vision (kalla det vad du vill) kan bli verklighet. 

Som åsnan mellan osynliga hötappar

Så var man där igen då. Kvällen innan allt är slut. Kvällen innan allt drar igång igen. Det är alltid ångest, men jag undrar om det inte är lite värre just ikväll. Varför? För att jag vet att jag måste göra förändringar. Jag vet bara inte hur. Jag saknar riktning, kompass, kall. Jag är villrådig som en djäkla åsna. Varför dimper inte något ner framför mig? En magisk låda med alla svaren! Halleluja! Eller åtminstone några nycklar. Ge mig en liten nyckelknippa bara! Men här sitter jag med en massa frågor utan svar. Och med varje obesvarad fråga sjunker självförtroendet en grad. 

Träningsbloggen v 50

Det drar ihop sig mot semester. Kaos på jobbet, jämn födelsedag hemma. Det har varit fokus på att hålla huvudet någorlunda över ytan.  Då blir det förstås inte mycket tränat. Men på lördag förmiddag drog jag ut, med en ordentlig huvudvärk. Jag var bara tvungen att få komma ut och bort från disk, packning och andra måsten. Det var en mild, solig decemberdag och helt perfekt. När jag kom hem var huvudvärken borta och det var lättare att ta tag i alla måsten igen. Unna dig ett träningspass när det är körigt är det jag vill förmedla med detta.